§ 14a UWG – Rätt till information
- § 14a UWG – Rätt till information
- Berättigade parter enligt § 14a UWG
- Informationsskyldiga företag
- Förutsättningar för rätt till information
- Omfattning av uppgifter som ska lämnas ut
- Förfarandet vid informationsbegäran
- Kostnader och ansvar i samband med rätten till information
- Genomdrivande av rätten till information
- Dina fördelar med juridisk hjälp
- Vanliga frågor – FAQ
§ 14a UWG – Rätt till information
Rätten till information enligt § 14a UWG ger vissa institutioner möjlighet att identifiera personer eller företag som eventuellt bryter mot konkurrensrätten. Bakgrunden är att otillbörlig affärspraxis ofta utövas via telefonnummer eller postboxar utan att den ansvariga personen är omedelbart identifierbar. För att rättsliga överträdelser ändå ska kunna lagföras förpliktar lagen vissa post- och telekommunikationsföretag att lämna ut befintliga kunduppgifter. Rätten till information tjänar därmed till att utreda konkurrensöverträdelser och underlättar genomförandet av konkurrensrätten.
Rätten till information enligt § 14a UWG ger vissa lagstadgade berättigade parter möjlighet att vid misstanke om otillbörlig affärspraxis fastställa identiteten hos en användare av post- eller telekommunikationstjänster.
Peter HarlanderHarlander & Partner Rechtsanwälte „§ 14a UWG underlättar utredning av konkurrensöverträdelser när den ansvariga inte är omedelbart identifierbar.“
Berättigade parter enligt § 14a UWG
Rätten till information enligt § 14a UWG är inte tillgänglig för alla som misstänker en konkurrensöverträdelse. Lagstiftaren har medvetet begränsat kretsen av berättigade. Syftet är att förhindra att personuppgifter lämnas ut utan tillräcklig kontroll.
Bestämmelsen syftar till att effektivt utreda otillbörlig affärspraxis samtidigt som de berörda användarnas intressen skyddas. Därför får endast vissa lagstadgade organisationer begära information.
Den som inte tillhör denna krets kan inte åberopa § 14a UWG och måste pröva om andra rättsliga möjligheter finns.
Taleberättigade organisationer
Till de berättigade parterna hör flera organisationer som lagen tilldelar en särskild roll vid genomförandet av konkurrensrätten. De kan agera när de har en grundad misstanke om otillbörlig affärspraxis och behöver identiteten hos den ansvariga för rättslig prövning.
Dessa omfattar:
- Wirtschaftskammer Österreich
- Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte
- Österreichischer Gewerkschaftsbund
- Bundeswettbewerbsbehörde
- Verein für Konsumenteninformation
Dessa organisationer företräder allmänna eller kollektiva intressen och ska kunna bekämpa konkurrensöverträdelser effektivt. Rätten till information ger dem möjlighet att identifiera ansvariga som agerar bakom ett telefonnummer eller en postbox.
Skyddsförbundet mot illojal konkurrens
Förutom de lagstadgade organisationerna är även Schutzverband gegen den unlauteren Wettbewerb berättigad till information.
Schutzverband har i många år arbetat med att lagföra konkurrensöverträdelser och stödjer en rättvis konkurrens. I praktiken agerar organisationen när företag missgynnas genom vilseledande reklam, aggressiva försäljningsmetoder eller andra otillbörliga åtgärder.
För att organisationen ska kunna lagföra sådana överträdelser effektivt får den enligt förutsättningarna i § 14a UWG begära utlämnande av användaruppgifter. Informationen tjänar uteslutande till att identifiera den eventuella rättskränkaren och förbereda vidare rättsliga åtgärder.
Konkurrenter saknar rätt till information
För många företagare är det överraskande att konkurrenter själva inte har någon rätt till information enligt § 14a UWG.
Den som är direkt berörd av en konkurrensöverträdelse kan därför inte grunda utlämnandet av uppgifter enbart på denna bestämmelse. Lagstiftaren ville undvika att företag använder bestämmelsen som ett allmänt utredningsinstrument mot konkurrenter.
Detta innebär dock inte att konkurrenter är rättslösa. Beroende på omständigheterna kan andra lagstadgade rättigheter till information eller rättsliga möjligheter att identifiera den ansvariga komma i fråga.
Informationsskyldiga företag
Inte alla företag måste lämna information enligt § 14a UWG. Bestämmelsen riktar sig uteslutande till tjänsteleverantörer som på grund av sin verksamhet förfogar över vissa användaruppgifter.
Lagstiftaren har valt dessa företag eftersom de ofta är de enda som kan skapa ett samband mellan ett telefonnummer, en postbox och den bakomliggande personen.
Posttjänsteleverantörer
Informationsskyldiga är företag som erbjuder posttjänster och därvid behandlar sina användares namn och adresser.
Bestämmelsen ska förhindra att personer eller företag döljer sig bakom en postbox och därigenom döljer sin identitet. Den som uteslutande hanterar affärskorrespondens via en postbox ska inte enbart därigenom kunna undgå rättslig prövning.
Om en tillåten informationsbegäran föreligger måste posttjänsteleverantören lämna ut befintliga uppgifter i den mån dessa är tillgängliga utan ytterligare utredning.
Telekommunikationsoperatörer
Även telekommunikationsoperatörer omfattas av § 14a UWG.
Detta inkluderar företag som tillhandahåller telefonanslutningar eller jämförbara kommunikationstjänster. Särskilt vid reklamsamtal eller andra konkurrensrättsligt relevanta handlingar är ofta endast ett telefonnummer känt.
Rätten till information gör det i sådana fall möjligt att identifiera den person eller det företag som står bakom ett telefonnummer. Därigenom kan konkurrensöverträdelser lagföras mer effektivt.
Gränser för informationsskyldigheten
Informationsskyldigheten är inte obegränsad. Tjänsteleverantörer behöver inte genomföra omfattande efterforskningar och inte heller skaffa fram ny information.
Endast följande uppgifter lämnas ut:
- som redan finns tillgängliga,
- som är tillgängliga utan ytterligare utredning,
- som avser en inhemsk postbox eller ett inhemskt telefonnummer.
Information som leverantören först måste utförligt undersöka omfattas därför inte. Lagstiftaren ville begränsa rätten till information till de uppgifter som redan lagras i normal affärsverksamhet.
Sebastian RiedlmairHarlander & Partner Rechtsanwälte „Inte all önskad information måste lämnas ut. § 14a UWG sätter medvetet tydliga gränser för informationsskyldigheten. “
Förutsättningar för rätt till information
Rätten till information enligt § 14a UWG förutsätter flera lagstadgade villkor. Lagstiftaren har medvetet utformat dessa krav strikt eftersom utlämnande av användaruppgifter utgör ett intrång i den berörda personens integritet. Information kan därför endast komma i fråga när det finns ett påvisbart intresse av rättslig prövning och de lagstadgade förutsättningarna är fullständigt uppfyllda.
Den som begär information måste redan i informationsbegäran redogöra för de enskilda förutsättningarna. Om nödvändiga uppgifter saknas misslyckas anspråket.
Grundad misstanke om otillbörlig affärspraxis
I centrum för rätten till information står en grundad misstanke om otillbörlig affärspraxis.
Det räcker inte att endast misstänka en konkurrensöverträdelse. Snarare måste konkreta fakta föreligga som gör misstanken begriplig. Den som begär information måste därför förklara vilket beteende som ifrågasätts och varför detta beteende eventuellt strider mot konkurrensrätten.
En grundad misstanke kan till exempel föreligga vid:
- vilseledande reklam
- aggressiva försäljningsmetoder
- dold företagsidentitet
- annan otillbörlig affärspraxis gentemot konsumenter
Ju noggrannare de faktiska omständigheterna beskrivs, desto lättare kan berättigandet av informationsbegäran bedömas. Ett påstående utan konkreta indicier räcker inte.
Skriftlig begäran om information
Lagen kräver uttryckligen en skriftlig begäran om information.
Den som begär information måste däri redogöra för alla förutsättningar på ett begripligt sätt. Detta omfattar särskilt misstankegrunderna samt motiveringen till varför de begärda uppgifterna behövs.
Skriftformen skapar klarhet för alla inblandade. Den dokumenterar innehållet i begäran och möjliggör en senare prövning av de lagstadgade förutsättningarna.
En informationsbegäran måste innehålla följande:
- redogörelse för nödvändigheten för rättslig prövning
- beskrivning av den misstänkta konkurrensöverträdelsen,
- skälen för misstanken,
- de konkret begärda uppgifterna,
Nödvändighet av uppgifterna för rättslig prövning
De begärda uppgifterna måste vara nödvändiga för lagföring av den misstänkta konkurrensöverträdelsen. Rätten till information ska inte tjäna till att skaffa allmän information om en person eller ett företag. Syftet är snarare att fastställa identiteten hos en eventuell rättskränkare och därigenom möjliggöra genomförandet av konkurrensrättsliga anspråk.
Den som begär information måste därför begripligt redogöra för varför informationen behövs. Det räcker inte att endast hänvisa till ett allmänt intresse av användarens identitet. Snarare måste det finnas ett konkret samband mellan de begärda uppgifterna och den planerade rättsliga prövningen.
Avsaknad av alternativa möjligheter att inhämta uppgifter
En ytterligare förutsättning är att den nödvändiga informationen inte kan inhämtas via allmänt tillgängliga källor. Lagstiftaren betraktar rätten till information som ett hjälpmedel för särskilda situationer där den ansvarigas identitet förblir dold trots rimliga efterforskningar.
Därför måste den som begär information redogöra för varför andra informationskällor inte räcker. Om de nödvändiga uppgifterna redan kan erhållas från offentligt tillgängliga register, impressumuppgifter eller jämförbara källor finns ingen rätt enligt § 14a UWG. Först när sådana möjligheter utesluts kommer den lagstadgade informationsskyldigheten i fråga.
Genom denna begränsning ska förhindras att rätten till information används för enkel inhämtning av uppgifter trots att informationen redan är tillgänglig på annat sätt. Därigenom begränsas utlämnandet av personuppgifter till de fall där det är faktiskt nödvändigt .
Omfattning av uppgifter som ska lämnas ut
Rätten till information enligt § 14a UWG berättigar inte till insyn i samtliga uppgifter om en användare. Lagen begränsar medvetet informationens omfattning till de uppgifter som är nödvändiga för att identifiera den ansvariga. Därigenom ska en lämplig balans skapas mellan effektiv rättslig prövning och skydd av personuppgifter.
Uppgifter som ska lämnas ut är användarens namn eller firma samt dennes adress, i den mån dessa uppgifter finns hos tjänsteleverantören. Leverantören behöver endast lämna ut de uppgifter som redan behandlas och lagras för tillhandahållande av tjänsterna. Det finns ingen skyldighet att skaffa fram ytterligare information.
Dessutom omfattar bestämmelsen endast uppgifter som avser en inhemsk postbox eller ett inte offentligt registrerat inhemskt telefonnummer. Därigenom omfattas fall där den ansvarigas identitet just döljs genom användning av en postbox eller ett telefonnummer. Informationen tjänar därför uteslutande till att fastställa personen eller företaget bakom dessa kommunikationsmedel.
Tjänsteleverantören behöver dock inte genomföra egna utredningar. Om vissa uppgifter inte finns tillgängliga eller endast kan fastställas genom ytterligare efterforskningar finns ingen informationsskyldighet i den delen.
Peter HarlanderHarlander & Partner Rechtsanwälte „Inte all önskad information måste lämnas ut. § 14a UWG sätter medvetet tydliga gränser för informationsskyldigheten. “
Förfarandet vid informationsbegäran
Informationsförfarandet inleds med en skriftlig begäran om information från den berättigade parten. I denna skrivelse måste de lagstadgade förutsättningarna redovisas och skälen för misstanken om otillbörlig affärspraxis förklaras.
Efter mottagande av begäran prövar tjänsteleverantören om de formella förutsättningarna är uppfyllda. Till skillnad från en domstol behöver leverantören inte bedöma om en konkurrensöverträdelse faktiskt föreligger. Avgörande är snarare om informationsbegäran innehåller de nödvändiga uppgifterna och begripligt redogör för de lagstadgade förutsättningarna.
Om begäran uppfyller lagens krav ska leverantören skriftligen lämna ut befintliga uppgifter. Förfarandet ska möjliggöra en snabb identifiering av den eventuella rättskränkaren och därigenom underlätta det senare genomförandet av konkurrensrättsliga anspråk.
I praktiken har informationsbegäran särskild betydelse. Ju tydligare och mer begripligt förutsättningarna redovisas, desto mindre är risken för förseningar eller avslag på begäran.
Frist för att lämna information
Lagen fastställer inget konkret antal dagar inom vilket informationen måste lämnas. I stället kräver § 14a UWG en skälig frist.
Vad som anses skäligt beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt den övervägande uppfattningen i juridisk litteratur ska informationen dock lämnas inom en överskådlig tidsperiod. Ofta används en frist på cirka två veckor som riktlinje.
Genom denna bestämmelse ska säkerställas att den ansvarigas identitet kan fastställas så snabbt som möjligt.
Form för informationen
Informationen måste lämnas skriftligen. Därigenom förblir det möjligt att följa vilka uppgifter som lämnats ut och på vilken grund dataöverföringen skett.
Den skriftliga formen tjänar både till skydd för den som begär information och till skydd för tjänsteleverantören. Den skapar en tydlig dokumentation av förfarandet och underlättar en senare prövning om tvist uppstår om informationslämnandets laglighet.
Kostnader och ansvar i samband med rätten till information
Att lämna information enligt § 14a UWG kan för den berörda tjänsteleverantören vara förenat med organisatoriska och ekonomiska kostnader . Därför föreskriver lagen att den som begär information måste ersätta leverantören för de skäliga kostnaderna för informationslämnandet. Därigenom ska förhindras att företag själva måste bära de kostnader som är förenade med handläggningen av en informationsbegäran.
Ett undantag gäller för Bundeswettbewerbsbehörde, som enligt lagen inte behöver ersätta kostnader.
Dessutom skyddar lagen tjänsteleverantören mot eventuella ekonomiska konsekvenser av dataöverföringen. Den som begär information måste hålla leverantören skadeslös för anspråk som användare kan göra gällande på grund av informationslämnandet. Tjänsteleverantören ska inte behöva stå för kostnader eller skador på grund av utlämnandet av uppgifter. Dessa risker bärs i princip av den som begär informationen.
På detta sätt ska säkerställas att tjänsteleverantören genom det lagstadgade utlämnandet av uppgifter inte drabbas av ekonomiska nackdelar och kan handlägga berättigade informationsbegäranden utan oskälig risk.
Genomdrivande av rätten till information
Rätten till information enligt § 14a UWG ska säkerställa att berättigade informationsbegäranden inte förblir verkningslösa. Om en tjänsteleverantör vägrar att lämna ut nödvändiga uppgifter eller inte reagerar inom skälig tid finns rättsliga möjligheter att genomdriva anspråket.
Det rättsliga genomdrivandet tjänar inte endast till skydd för de berättigade organisationerna. Det säkerställer också att det oberoende prövas om de lagstadgade förutsättningarna faktiskt föreligger. På detta sätt skapas en balans mellan intresset av effektiv rättslig prövning och skyddet av de berörda användarna.
Sebastian RiedlmairHarlander & Partner Rechtsanwälte „Om en tjänsteleverantör felaktigt vägrar att lämna information kan anspråket genomdrivas rättsligt.“
Vägran att lämna information
Inte varje informationsbegäran leder till utlämnande av önskade uppgifter. En tjänsteleverantör kan avslå begäran om de lagstadgade förutsättningarna inte är uppfyllda eller om väsentliga uppgifter saknas.
En vägran kan komma i fråga om ingen tillräcklig misstanke om otillbörlig affärspraxis redovisas eller om de begärda uppgifterna inte omfattas av tillämpningsområdet för § 14a UWG. Likaså finns ingen skyldighet att lämna ut information som inte finns hos leverantören eller som först måste skaffas fram genom ytterligare utredning.
Avslag på en informationsbegäran innebär dock inte automatiskt att ingen rätt föreligger. Om vägran skett på laglig grund kan prövas rättsligt.
Rättslig prövning
Om tjänsteleverantören inte fullgör sin informationsskyldighet kan anspråket göras gällande vid domstol. Domstolen prövar då om de lagstadgade förutsättningarna i § 14a UWG är uppfyllda och om det finns en rätt till utlämnande av uppgifterna.
Därvid står inte frågan i centrum om den påstådda konkurrensöverträdelsen faktiskt föreligger. Avgörande är snarare om det finns en grundad misstanke och om de övriga förutsättningarna för information är uppfyllda. Om domstolen kommer till detta resultat kan den förplikta tjänsteleverantören att lämna informationen.
Dina fördelar med juridisk hjälp
Rätten till information enligt § 14a UWG kan vara en viktig grund för att fastställa identiteten hos personer eller företag bakom otillbörlig affärspraxis. I praktiken beror det dock ofta på rätt rättslig grund, en noggrann motivering av misstanken och efterlevnad av de lagstadgade förutsättningarna. Redan små fel kan leda till att en informationsbegäran misslyckas.
Juridiskt biträde hjälper till att rättsligt korrekt bedöma omständigheterna och målinriktat inleda nödvändiga åtgärder. Därigenom kan tidsförluster och undvikbara risker minskas.
Era fördelar i korthet:
- Grundlig juridisk prövning av om förutsättningarna i § 14a UWG eller andra rättigheter till information föreligger.
- Rättssäker förberedelse och genomdrivande av informationsbegäran gentemot ansvarig tjänsteleverantör.
- Strategiskt stöd vid lagföring av konkurrensöverträdelser och genomdrivande av ytterligare anspråk.
Peter HarlanderHarlander & Partner Rechtsanwälte „Våra erfarna jurister stödjer er vid prövning, framställning och genomdrivande av rättigheter till information inom konkurrensrätten. Så skapar ni de rättsliga förutsättningarna för att effektivt utreda otillbörligt beteende och konsekvent skydda era intressen. “