Vilseledande affärsmetoder föreligger när ett företag genom falska uppgifter, vilseledande framställningar eller genom att undanhålla väsentlig information skapar ett felaktigt intryck hos konsumenter eller andra marknadsdeltagare. Rättsligt avgörande är inte varje otydlighet, utan endast en vilseledande affärsmetod som är ägnad att förmå en marknadsdeltagare, som kan vara både konsument och näringsidkare, att fatta ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat. Syftet med § 2 UWG är att säkra rättvisa marknadsvillkor och se till att beslut grundas på tydlig och sanningsenlig information. Som särskilt allvarliga anses dessutom de metoder som uttryckligen nämns i den så kallade ”svarta listan” i UWG; dessa anses under alla omständigheter vara vilseledande.

En vilseledande affärsmetod är varje affärsbeteende som genom osanningar, vilseledande eller ofullständig information förleder marknadsdeltagare till ett beslut som de inte skulle ha fattat vid ärlig och tydlig information.

§ 2 UWG förklarar när reklam och affärsmetoder är vilseledande och vilka konsekvenser som hotar vid överträdelser.
Rechtsanwalt Peter Harlander Peter Harlander
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Reglerna om vilseledande affärsmetoder är inte en fritt förhandlingsbar avtalsrätt, utan tvingande konkurrensrätt. Företag kan därför inte friskriva sig från dessa förbud genom allmänna villkor eller friskrivningsklausuler. “
Välj önskad tid nu:Gratis första konsultation

Vilseledande genom handling

Ett vilseledande genom handling föreligger när ett företag aktivt använder en framställning som skapar en felaktig föreställning om ett erbjudande hos allmänheten. Vilseledandet uppstår alltså genom en konkret handling, till exempel genom reklam, produktpresentationer eller andra former av marknadskommunikation.

Konkurrensrätten betraktar i detta sammanhang inte bara uttryckligen falska påståenden. Även till synes harmlösa framställningar kan vara problematiska om de väcker en oriktig förväntan hos allmänheten. Avgörande är därför alltid handlingens helhetsintryck.

Företag påverkar ofta köpbeslut genom riktade påståenden om en produkts egenskaper eller om de ekonomiska fördelarna med ett erbjudande. Det är just inom dessa områden som vilseledande förekommer särskilt ofta.

Vilseledande genom oriktiga uppgifter

En viktig undergrupp av vilseledande genom handling rör oriktiga uppgifter. Med detta avser konkurrensrätten påståenden vars innehåll är objektivt verifierbart, men som inte stämmer överens med de faktiska omständigheterna.

Sådana uppgifter kan förekomma i olika former. De dyker ofta upp i reklamtexter, produktbeskrivningar eller i påståenden om särskilda fördelar med ett erbjudande. Även bilder eller symboler kan innehålla en sådan uppgift om de förmedlar ett konkret faktum.

Typiska fall av oriktiga uppgifter rör bland annat påståenden om:

Rätten bedömer påståenden som ger allmänheten intryck av ett verifierbart faktum särskilt strängt. Konsumenter litar mer på sådan information än på rent reklamspråk. Det är just därför konkurrensrätten ser särskilt kritiskt på falska faktapåståenden.

Vilseledande genom andra vilseledande handlingar

Inte varje vilseledande beror på ett falskt påstående. Även andra vilseledande handlingar kan framkalla en felaktig föreställning hos allmänheten. I sådana fall innehåller reklamen ingen uttryckligen falsk uppgift, men skapar ändå ett vilseledande helhetsintryck.

Denna form av vilseledande uppstår ofta genom utformning, presentation eller kontext. Redan sättet att presentera något kan väcka förväntningar som inte stämmer överens med verkligheten.

Särskilt ofta uppstår sådana vilseledanden genom:

Även bilder, färger eller symboler kan ha en vilseledande effekt. En produkt kan till exempel genom sin utformning ge intryck av att vara regional, särskilt högkvalitativ eller naturligt framställd, trots att detta faktiskt inte stämmer.

Vilseledande genom underlåtenhet

Ett vilseledande genom underlåtenhet uppstår när ett företag inte meddelar avgörande information, trots att denna är viktig för bedömningen av ett erbjudande. Det felaktiga intrycket uppstår i dessa fall inte genom ett falskt påstående, utan genom att man utelämnar relevant information.

Sådana situationer uppstår särskilt ofta när företag undanhåller uppgifter om:

Konkurrensrätten kräver därför ingen fullständig produktbeskrivning. Företag måste dock lämna den information som är nödvändig för en realistisk bedömning av erbjudandet.

Vilseledande genom underlåtenhet att lämna väsentlig information

En speciell form av vilseledande genom underlåtenhet föreligger när ett företag inte tillhandahåller väsentlig information. Denna information är nödvändig för att konsumenter ska kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Som väsentlig räknas särskilt information om:

Om sådana uppgifter saknas skapas lätt en ofullständig bild av erbjudandet. Konsumenter fattar då sitt beslut på en felaktig grund.

Företag måste därför säkerställa att viktig information tillhandahålls klart, begripligt och i rätt tid. Endast på så sätt kan marknadsdeltagare jämföra erbjudanden med varandra och fatta ett välgrundat beslut.

Rechtsanwalt Sebastian Riedlmair Sebastian Riedlmair
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Den som utelämnar väsentlig information accepterar risken att konsumenter fattar beslut på en ofullständig grund.“
Välj önskad tid nu:Gratis första konsultation

Sannolikhet för vilseledande

Ett reklampåstående strider mot § 2 UWG redan när det är ägnat att vilseleda. Det avgörande är alltså inte om någon faktiskt har blivit lurad. Det räcker att ett påstående är ägnat att skapa ett felaktigt intryck hos allmänheten.

Avgörande är även om affärsmetoden är ägnad att förmå marknadsdeltagaren att fatta ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat utan detta vilseledande.

Affärsbeslut avser inte bara själva köpet, utan även beslutet att titta närmare på ett erbjudande. Detta kan till exempel innefatta köp av en produkt, valet av ett visst erbjudande eller beslutet att informera sig ytterligare om ett erbjudande.

Ett vilseledande kan särskilt uppstå genom:

Vid mångtydiga påståenden gäller en sträng princip: Annonsören måste acceptera den för denne mest ofördelaktiga tolkningen, om en inte obetydlig del av allmänheten faktiskt förstår påståendet på det sättet.

Därmed skyddar konkurrensrätten inte bara mot uppenbart falska påståenden, utan även mot subtila vilseledanden genom utformning eller ordval.

Genomsnittskonsumenten som måttstock

Vid bedömningen av ett eventuellt vilseledande utgår konkurrensrätten från en genomsnittligt informerad och förståndig marknadsdeltagare. Denna fiktiva person fungerar som domstolarnas måttstock vid värdering av reklampåståenden.

Genomsnittskonsumenten besitter normal erfarenhetskunskap och agerar i grunden uppmärksamt. Samtidigt läser denne oftast inte reklam med särskild juridisk precision. Många påståenden uppfattas bara flyktigt, särskilt när det gäller vardagliga konsumtionsvaror.

Graden av uppmärksamhet kan variera beroende på situationen. Människor granskar oftast dyra eller långsiktiga anskaffningar mer noggrant än vardagliga produkter.

Typiska egenskaper hos genomsnittskonsumenten är:

Denna måttstock förhindrar att reklam bedöms uteslutande ur perspektivet hos särskilt kritiska eller särskilt godtrogna personer. Avgörande förblir alltid synsättet hos en typisk marknadsdeltagare.

Helhetsintrycket av ett reklampåstående

Inom konkurrensrätten beror det inte bara på enskilda ord eller formuleringar. Det avgörande är alltid helhetsintrycket som en reklam väcker hos allmänheten.

Konsumenter analyserar i regel inte reklampåståenden mening för mening. De uppfattar ofta reklam flyktigt och som en helhetsbild. Det är just denna helhetsbild som avgör om en framställning anses vara vilseledande.

Enskilda element i en reklam kan ha en särskilt stark effekt. Särskilt framhävda påståenden präglar ofta intrycket starkare än annan information.

Särskilt relevanta är därför:

Även till synes ovidkommande detaljer kan påverka helhetsintrycket. Om en reklam förmedlar en felaktig bild som helhet, kan den anses vara vilseledande trots enskilda korrekta påståenden.

Konkurrensrätten bedömer därför alltid den totala framställningen ur genomsnittskonsumentens perspektiv.

Svarta listan – uttryckligen förbjudna affärsmetoder

Den svarta listan, bilaga till UWG punkt 1 till 23, kompletterar de allmänna reglerna om vilseledande affärsmetoder. Syftet med denna lista är att klart och entydigt förbjuda typiska former av särskilt problematisk reklam. Medan man vid andra vilseledande affärsmetoder oftast måste pröva vilket intryck en reklam skapar i det enskilda fallet, gäller en annan princip för den svarta listan: De metoder som nämns där är alltid otillåtna.

Inom området för vilseledande affärsmetoder omfattar den svarta listan framför allt särskilt entydiga vilseledandesituationer. Till dessa hör exempelvis:

Så snart en handling faller under någon av punkterna i denna lista föreligger en överträdelse av konkurrensreglerna. Det spelar då ingen roll om en konsument faktiskt har blivit lurad eller hur stark den konkreta effekten var i det enskilda fallet.

Typiska fallgrupper i praktiken

Rättspraxis har över tid arbetat fram vissa typiska konstellationer av vilseledande reklam. Dessa fallgrupper förekommer särskilt ofta i affärslivet och utgör viktiga orienteringspunkter för den rättsliga bedömningen.

Många av dessa fall rör påståenden om pris, kvalitet eller ett företags marknadsposition. Just dessa aspekter spelar en central roll för konsumenter vid valet av en produkt.

Till de vanligaste fallgrupperna hör:

Ett annat vanligt problem är lockbete. Här görs reklam för ett särskilt förmånligt erbjudande trots att endast en mycket liten mängd finns tillgänglig.

Även reklam med självklarheter kan vara vilseledande. Företag framställer då egenskaper som en särskild fördel, trots att dessa är lagstadgade eller förekommer hos alla jämförbara produkter.

Dessa exempel visar att vilseledande ofta inte uppstår genom öppna lögner. Ofta uppstår det genom förkortade framställningar eller skickliga formuleringar som väcker felaktiga förväntningar hos allmänheten.

Särskilda former av modernt vilseledande

I och med digitaliseringen har även reklamformerna förändrats kraftigt. Företag använder idag onlineplattformar, sociala nätverk och recensionsportaler för att presentera sina produkter. Detta skapar nya möjligheter för marknadskommunikation, men samtidigt även nya former av vilseledande affärsmetoder.

Moderna vilseledanden uppstår ofta där reklam inte omedelbart är igenkännbar som reklam. Användare uppfattar då innehåll som neutral information eller rekommendation, trots att det faktiskt ligger ett ekonomiskt intresse bakom. Just på internet suddas gränserna ut mellan redaktionellt innehåll, recensioner och reklam.

Särskilt problematiska former är exempelvis:

Sådana metoder påverkar ofta köpbeslut mycket starkt. Konsumenter litar i allt högre grad på rekommendationer från andra användare eller till synes oberoende recensioner. Om denna information är manipulerad skapas snabbt ett felaktigt intryck av en produkts kvalitet eller popularitet.

Konkurrensrätten reagerar därför alltmer på denna utveckling. Även digitala reklamformer måste utformas transparent och sanningsenligt.

Rechtsanwalt Peter Harlander Peter Harlander
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Digital reklam är inte ett rättsfritt rum; även rankningar, recensioner och influencer-inlägg måste vara transparenta.“

Gränsen för tillåten reklam

Inte varje överdrivet reklampåstående utgör automatiskt ett vilseledande. Reklam lever på tillspetsning, emotion och uppmärksamhet. Företag får därför presentera sina produkter positivt och framhäva fördelar särskilt starkt.

Konkurrensrätten accepterar därför så kallade reklammässiga överdrifter. Det rör sig om påståenden som allmänheten känner igen som en reklammässig överdrift och inte tar bokstavligt. Exempel är påståenden som ”unik smak” eller ”en ojämförlig upplevelse”.

Reklam blir dock otillåten när den innehåller ett verifierbart faktapåstående som inte stämmer överens med verkligheten. Det avgörande är alltså om allmänheten uppfattar ett påstående som en subjektiv reklamaspekt eller som konkret information.

Gränsen för vilseledande går därför framför allt där reklamen:

Företag får presentera sina erbjudanden på ett övertygande sätt. De måste dock säkerställa att deras påståenden inte väcker felaktiga föreställningar om erbjudandet.

Fullständighet i reklam

Reklam får förenkla, framhäva och verka emotionellt. Företag är därför inte skyldiga att redovisa varje egenskap hos en produkt fullständigt. Konkurrensrätten kräver ingen omfattande produktbeskrivning.

En informationsplikt uppstår först när en saknad uppgift avgörande förändrar intrycket av reklamen. I sådana fall förväntar sig allmänheten viss information eftersom den är särskilt viktig för bedömningen av ett erbjudande.

Företag får därför betona fördelar, men måste vara försiktiga så att de inte genom att utelämna central information skapar en felaktig förväntan. Reklamen förblir tillåten så länge den inte förvrider verkligheten.

Särskilt relevant är denna plikt vid information om:

Om sådan information saknas kan reklamen trots enskilda korrekta påståenden framstå som vilseledande. En näringsidkare behöver inte säga allt. Men denne får inte utelämna något avgörande om det gör att ett erbjudande framstår som förmånligare, tydligare eller bättre än vad det faktiskt är.

Rättsliga följder vid överträdelser av § 2 UWG

Om ett företag använder en vilseledande affärsmetod kan detta medföra rättsliga konsekvenser. Syftet med dessa regler är att återföra konkurrensen till rättvisa villkor och förhindra ytterligare vilseledanden.

I centrum står förbudstalan. Berörda parter kan kräva att ett företag upphör med den vilseledande handlingen i framtiden. Detta anspråk kan framför allt göras gällande av konkurrenter, intresseorganisationer eller vissa konsumentorganisationer.

Till de viktigaste rättsliga följderna hör:

Dessa åtgärder ska säkerställa att vilseledandet upphör och att marknaden åter får korrekt information. Samtidigt skapas ett tydligt incitament för företag att utforma sin reklam noggrant och sanningsenligt.

Dina fördelar med juridisk hjälp

Konkurrensrätten kring vilseledande affärsmetoder är komplex. Redan små formuleringar i reklamen kan utlösa rättsliga risker. Samtidigt står företag under press i konkurrensen att presentera sina produkter attraktivt och övertygande. Det är just här som en tidig rättslig prövning hjälper.

En advokat kan granska reklampåståenden och marknadsföringsåtgärder specifikt för att se om de uppfyller de lagstadgade kraven i UWG. Därigenom kan varningsbrev, förbudstalan eller imageskador ofta undvikas redan på förhand. Likaså kan berörda parter effektivt genomdriva sina rättigheter om de missgynnas av en konkurrents vilseledande reklam.

Med juridisk hjälp drar du särskilt nytta av:

Rechtsanwalt Sebastian Riedlmair Sebastian Riedlmair
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Tidig juridisk rådgivning skapar klarhet och trygghet. Företag kan använda sin reklam med självförtroende utan att riskera att bryta mot konkurrensrätten. “
Välj önskad tid nu:Gratis första konsultation

Vanliga frågor – FAQ

Välj önskad tid nu:Gratis första konsultation