Ogillandeförbudet är det viktigaste kravet i praktiken för att agera mot illojala handlingar – varför?

När föreligger ett konkurrensrättsligt krav på ogillande?

Det konkurrensrättsliga ogillandeförbudet har i princip två förutsättningar:

För att ett ogillandeförbud ska kunna fastställas måste båda elementen vara uppfyllda.

Vad innebär det i detalj?

Skyldighet att underlåta

En skyldighet att underlåta kan uppstå till följd av en fara eller kränkning av absoluta rättigheter, från rättsliga förbindelser eller särskilda beteendenormer, såsom de konkurrensrättsliga bestämmelserna i UWG utgör.

Om en företagare alltså bryter mot en omständighet i konkurrenslagstiftningen – till exempel genom att på ett konkurrensvidrigt sätt hindra en konkurrent eller använder sig av vilseledande affärsmetoder – eller om en sådan överträdelse befaras, är han skyldig att underlåta detta beteende.

Risk för överträdelse

Ogillandeförbudet förutsätter risken för ett hotande framtida ingrepp i en annans rättigheter.

Beroende på om en konkurrensrättslig överträdelse redan har skett, skiljer man i detta sammanhang mellan …

Om konkurrenslagstiftningen ännu inte har överträtts kan det ändå finnas ett förebyggande ogillandeförbud, förutsatt att det finns tillräckliga indikationer på att det föreligger en förstagångsfara.

Det måste befaras att ett ingrepp i den klagande företagarens rättigheter kommer att ske inom en snar framtid av den potentiella svaranden.

Eftersom företagaren här inte försvarar sig mot ett redan genomfört ingrepp, utan vill förhindra att det överhuvudtaget sker, måste det för att ett förebyggande krav ska uppstå finnas konkreta indikationer på att en rättskränkning också är omedelbart förestående.

Den potentiella svarandens beteende är avgörande här.

Indikationer på en förstagångsfara kan till exempel vara förberedande åtgärder, reklamutlysningar eller påståenden om att vara innehavare av en rättighet.

Den blotta registreringen av ett varumärke är inte tillräcklig för detta, eftersom detta ensamt inte säger något om innehavarens slutliga agerande som är relevant ur konkurrensrättslig synvinkel.

Rechtsanwalt Peter Harlander Peter Harlander
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Vor Gericht muss der Unterlassungskläger das Vorliegen einer Erstbegehungsgefahr beweisen!“

Om det redan har skett ett konkurrensrättsligt ingrepp talar man om ett äkta ogillandeförbud, vilket förutsätter att det föreligger en upprepningsrisk.

Det måste alltså finnas en oro för att konkurrenten upprepade gånger ingriper i de konkurrensrättsligt skyddade rättigheterna för den som gör anspråket.

Avgörande för antagandet av en upprepningsrisk är de respektive omständigheterna i det enskilda fallet. För att anta en allvarlig oro måste det finnas indikationer på framtida störningar.

Arten av det tidigare ingreppet och viljeinriktningen hos den som handlar i strid med konkurrenslagstiftningen, vilket visar sig genom hans beteende i sin helhet, utgör viktiga indikationer för bedömningen.

I synnerhet hans agerande efter anmälan om ingreppet och under en eventuell pågående domstolsförhandling med anledning av detta ingrepp kan ge information om huruvida en framtida rättskränkning är att befara.

Ett erbjudande om en förlikning om ogillande eller en skadeståndsgörelse före förhandlingen kan till exempel ge indikationer på att en upprepningsrisk har upphört eller saknas.

Ett vehement försvar av det redan genomförda ingreppet i förhandlingen av svaranden å andra sidan är en indikation på att det kan komma att ske ytterligare konkurrensrättsliga störningar från hans sida.

Rechtsanwalt Peter Harlander Peter Harlander
Harlander & Partner Rechtsanwälte
„Im Gegensatz zur Rechtslage bei der vorbeugenden Unterlassungsklage, wird das Bestehen einer Wiederholungsgefahr durch die bereits eingetretene Zuwiderhandlung vermutet.“

Det vill säga, det är inte käranden som måste bevisa att det föreligger en sådan inför domstol, utan det antas att det föreligger en upprepningsrisk tills svaranden bevisar att en sådan risk inte (längre) föreligger.

Upprepningsrisken kan också upphöra senare – till exempel på grund av en förändring av omständigheterna eller för att svaranden nu ändå samtycker till ett ogillande. Detta kan påverka parternas kostnadsansvar.

Om upprepningsrisken upphör först under förhandlingen ska svaranden stå för kostnaderna för processen på grund av principen om presumtion för en upprepningsrisk, såvida han inte kan bevisa att en upprepningsrisk inte förelåg redan före förhandlingens början.

Om risken för en förnyad överträdelse upphör redan före väckandet av talan, föreligger förutsättningarna för ett ogillandeförbud inte från början och käranden måste stå för kostnaderna.

Indikationer på att det upphör före processen är till exempel en skadeståndsgörelse, ett erbjudande om en förlikning eller undanröjande av det anmälda tillståndet.

Självklart kan konkurrentens konkurrensrättsliga överträdelse också bero på ett misstag. Om han undanröjer de skadliga omständigheterna upphör risken för överträdelse och därmed förutsättningen för ett ogillandeförbud.

En föregående varning till den som kränker är i princip inte nödvändig, men den kan i sin tur vara en viktig indikation på att det föreligger en upprepningsrisk om han fortsätter det skadliga beteendet trots varningen.

Tidpunkt

Risken för överträdelse (förstagångs- eller upprepningsrisk) måste föreligga senast vid tidpunkten för avslutandet av förhandlingen i första instans.

Aktiv legitimering – Vem får väcka talan?

Den som är direkt konkret berörd av den har i första hand rätt till ett ogillandeförbud till följd av den konkurrensrättsliga överträdelsen.

Dessutom kan följande personer i vissa fall göra gällande det konkurrensrättsliga ogillandeförbudet:

Passiv legitimering – direkt gärningsman / indirekt gärningsman

Motpart kan vara

Preskription

Ogillandeförbudet preskriberas efter sex månader från vetskap.

Viktiga punkter