Lagstadgad arvsrätt
Den lagstadgade arvsrätten reglerar vem som får en avliden persons tillgångar om det inte finns något testamente. I Österrike är det i första hand de närmaste anhöriga som har rätt till arv, till exempel barn, makar eller föräldrar. Om det inte finns några nära släktingar träder mer avlägsna familjemedlemmar i deras ställe. Ordningen och andelarna anges i §730 ff. ABGB.
Den lagstadgade arvsrätten träder i kraft om
- det inte finns något (giltigt) testamente eller något (giltigt) arvsavtal,
- i den mån testamentet eller arvsavtalet inte avser hela den avlidnes arvsegendom eller
- i den mån arvingarna inte får tillgång till arvet, till exempel för att de har avstått från arvet.
Lagstadgade arvingar
Till de lagstadgade arvingarna räknas
- maken/makan
- den registrerade partnern
- barnen och deras avkomlingar, dvs. barnbarn, barnbarnsbarn osv.
- föräldrarna och deras avkomlingar
- far- och morföräldrarna eller deras avkomlingar
- oldeföräldrarna.
Varning: Personer som är besläktade med den avlidne genom ingifte har ingen lagstadgad arvsrätt. Detsamma gäller för samboende, i den mån andra lagstadgade arvingar finns.
Varning: Barn vars föräldrar inte är gifta med varandra likställs med de barn vars föräldrar är gifta med varandra.
Lagstadgad arvsrätt för släktingar
Släktingarna kommer i fråga i en viss ordning inom ramen för den lagstadgade arvsrätten. Det finns fyra grupper (parenteler):
- barnen och deras avkomlingar, dvs. barnbarn, barnbarnsbarn osv.
- föräldrarna och deras avkomlingar
- far- och morföräldrarna eller deras avkomlingar
- oldeföräldrarna.
Även den avlidnes make/maka har en lagstadgad arvsrätt. Makens/makans arvsrätt kan utesluta eller minska släktingarnas arvsrätt beroende på konstellationen.
Välj önskad tid nu:Gratis första konsultationPrincipen ”ung före gammal”
Mellan de fyra parentelerna gäller inom ramen för den lagstadgade arvsrätten principen ”ung före gammal”: barn före föräldrar (och deras efterkommande), föräldrar före mor- och farföräldrar (och deras efterkommande), mor- och farföräldrar före gammelföräldrar. Det är därför alltid den lägsta parentelen som ska fastställas. Endast denna parentel ärver då. Aldrig kan flera parenteler ärva sida vid sida.
Denna princip säkerställer att först de egna barnen och först därefter förfäderna och mer avlägsna släktingar kommer i fråga som ersättning.
1:a parentelen
Den 1:a parentelen omfattar den avlidnes direkta efterkommande, alltså barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ytterligare efterkommande. Om det finns personer i den 1:a parentelen ärver inte den 2:a, 3:e och 4:e parentelen något.
Endast om det inte finns någon i den 1:a parentelen går arvet inom ramen för den lagstadgade arvsrätten till den 2:a parentelen.
2:a parentelen
Den 2:a parentelen omfattar den avlidnes föräldrar och deras efterkommande, alltså syskon, brorsöner och brorsdöttrar samt ytterligare efterkommande.
Om det inte heller finns någon i den 2:a parentelen, eftersom båda den avlidnes föräldrar inte längre lever och det inte heller finns några levande efterkommande till föräldrarna, kommer den 3:e parentelen att användas inom ramen för den lagstadgade arvsrätten.
3:e parentelen
Den 3:e parentelen omfattar mor- och farföräldraparen på den avlidnes mors- och fars sida och deras efterkommande, alltså farbröder och fastrar, kusiner och kusiner samt ytterligare efterkommande.
Om det inte heller finns någon kvar i den 3:e parentelen går arvet inom ramen för den lagstadgade arvsrätten till den 4:e parentelen.
4:e parentelen
Här ingår den avlidnes gammelföräldrapar, men inte deras efterkommande.
Exempel
Exempel: Den avlidne hade ett barn och en syster. Den avlidnes föräldrar lever fortfarande.
Lösning: Barnet ärver (1:a parentelen). Föräldrarna och deras dotter (2:a parentelen) utesluts.
Exempel: Den avlidne hade inga barn, men en syster. Den avlidnes föräldrar är också redan avlidna.
Lösning: Det finns inga barn och inga efterkommande till barnen (1:a parentelen). Därför kommer föräldrarna och efterkommande till föräldrarna (2:a parentelen) i fråga. Föräldrarna är redan avlidna. Föräldrarna har dock en dotter som fortfarande lever (den avlidnes syster). Systern ärver.
Principen ”gammal före ung”
Inom en parentel ärver inom ramen för den lagstadgade arvsrätten först barnen (1:a parentelen), föräldrarna (2:a parentelen), mor- och farföräldrarna (3:e parentelen) till den avlidne.
Efterkommande till dessa personer kommer bara i fråga om deras föräldrar redan är avlidna. (Barn-)barnbarnen ärver alltså bara om deras föräldrar skulle ha kommit i fråga, men redan är avlidna. Den avlidnes syskon, brorsdöttrar och brorsöner ärver alltså bara om deras föräldrar skulle ha kommit i fråga, men redan är avlidna.
Exempel: Den avlidne hade inga barn, men en syster och en brorson (systerns son). Den avlidnes föräldrar är också redan avlidna.
Lösning: Det finns inga barn och inga efterkommande till barnen (1:a parentelen). Därför kommer föräldrarna och efterkommande till föräldrarna (2:a parentelen) i fråga. Föräldrarna är redan avlidna. Föräldrarna har dock en dotter som fortfarande lever (den avlidnes syster). Systern ärver. Hennes son (den avlidnes brorson) ärver inget, eftersom hans mor fortfarande lever.
Flera efterkommande
Om det finns flera efterkommande delas arvet upp mellan dem efter huvuden.
Exempel: Den avlidne har tre barn.
Lösning: Varje barn får en lika stor andel av arvet.
Välj önskad tid nu:Gratis första konsultationLagstadgad arvsrätt för makar
Även den avlidnes make/maka har en lagstadgad arvsrätt. Storleken på arvsandelen beror på vilka släktingar maken/makan ärver tillsammans med.
- Tillsammans med barnen och efterkommande till dessa barn ärver maken/makan en tredjedel.
- Tillsammans med den avlidnes föräldrar ärver maken/makan två tredjedelar.
- I alla övriga fall ärver maken/makan eller den registrerade partnern hela kvarlåtenskapen.
Maken/makan minskar alltså arvsanspråket för den 1:a parentelen med en tredjedel och arvsanspråket för föräldrarna med två tredjedelar. Efterkommande till den 2:a parentelen samt hela den 3:e och 4:e parentelen går däremot lottlösa om det finns en make/maka.
Varning: Denna reglering kan försätta maken/makan i en mycket svår situation om barnen insisterar på att få ut sin tvåtredjedelsandel. Makar bör därför alltid upprätta ett testamente och i bästa fall komma överens med sina barn och sina föräldrar om ett avstående från laglotten. På så sätt kan man säkerställa att den andra maken/makan får allt först och att barnen kommer i fråga först efter båda makarnas död.
Kom ihåg: Dessa bestämmelser gäller även för registrerade partnerskap.
Samlevnadspartners
Inom ramen för den lagstadgade arvsrätten ärver samboende bara om ingen annan lagstadgad arvinge kommer i fråga. Han/hon kommer därför bara i fråga före testamentstagarna och staten. Samboende i arvsrättslig mening är för övrigt bara den som har bott med arvlåtaren i gemensamt hushåll i minst de tre sista åren före dödsfallet.
Varning: Denna lagstadgade reglering motsvarar oftast inte den avlidnes vilja, särskilt inte vid långvariga samboförhållanden. Samboende bör därför alltid upprätta ett testamente och i bästa fall komma överens med de lagstadgade arvingarna om en omfattande reglering av den fortsatta arvsföljden. Om detta inte sker går samboende lottlösa så snart någon avlägsen släkting finns.
Inga lagstadgade arvingar
Den lagstadgade arvsrätten träder ändå bara i kraft om det inte finns någon giltig testamentshandling, om denna inte omfattar hela förmögenheten eller om arvingarna inte tillträder arvet.
Om det i dessa fall inte heller finns en enda lagstadgad arvinge och ingen samboende, tillfaller kvarlåtenskapen staten.
Nackdelar med den lagstadgade arvsrätten
Den lagstadgade arvsrätten har i många fall tydliga nackdelar jämfört med en giltig testamentshandling.
En nackdel är slumpmässigheten. Även om det bara finns ett barn kan detta avlida samtidigt med föräldrarna, t.ex. i en bilolycka. Då går arvet till avlägsna släktingar eller i värsta fall till staten, även om arvlåtaren hellre hade reglerat detta fall på annat sätt och tänkt på nära vänner.
En annan nackdel är att den lagstadgade arvsrätten bara överför förmögenhetsandelar. Detta leder i många fall till rättstvister om den korrekta värderingen av enskilda förmögenhetsdelar. Ofta måste i sin tur förmögenheten splittras och lägenheter samt värdesaker säljas, eftersom ingen arvinge kan betala ut de andra. På så sätt går kära minnen och familjesäten förlorade.
Ett testamente är därför alltid det bättre sättet att reglera sin egen kvarlåtenskap.
Sebastian RiedlmairHarlander & Partner Rechtsanwälte „Gerade bei der gesetzlichen Erbfolge entstehen häufig Unsicherheiten über die richtige Verteilung des Erbes. Eine rechtliche Vertretung sorgt dafür, dass Ihre Ansprüche gesichert und Streitigkeiten frühzeitig vermieden werden“